Med stenålderskost, eller paleolitisk kost som den också kallas, avses vanligen en kost baserad på viltkött, fisk, rotfrukter, nötter, bär och frukt. Spannmåls- och mjölkprodukter ingår inte, inte heller raffinerat socker och salt. En relativt stor del av kosten består av animaliska livsmedel.

Hur våra förfäder åt varierade säkerligen mycket beroende på var de bodde och vilka livsmedel som där var tillgängliga. Kött från vilda djur utgjorde sannolikt för de flesta en betydligt större del av kosten före jordbrukets tid än det gör idag. Därmed hade dessa människor ett avsevärt högre proteinintag än vi har idag.



Varför stenåldersmänniskorna inte fick hjärtinfarkt

Paleolitisk kost hade betydligt lägre energitäthet än den mat vi äter idag. Av sådan mat måste man alltså äta stora mängder för att få i sig de kalorier man behöver. Därmed blev risken för att äta för mycket minimal. Till detta bidrog även det stora kostfiberinnehållet. En annan, kanske ännu viktigare, förklaring till att stenåldersmänniskorna inte drabbades av våra vällevnadssjukdomar var att de rörde sig så mycket mer än vi gör, vilket också bidrog till att de inte blev överviktiga. Sannolikt dog dessutom många av undernäring, malaria och andra tropiska sjukdomar eller olyckor innan de blev särskilt gamla.

Stenåldersgener ligger oss i fatet
Biologiskt sett är vi troligen helt lika de stenåldersmänniskor som levde för cirka 100 000 år sedan. Men vårt sätt att leva och äta har förändrats mycket.

Eftersom tillgången på mat var ojämn och ofta bristfällig gällde det på stenåldern att äta när det fanns mat och lagra upp energi för kommande dagar. Vi har därför en tendens att äta mer än vi behöver. Dessutom har vi en förkärlek för sött och fett. Dessa smakpreferenser fungerade säkert bra för stenåldersmänniskorna, men med dagens livsmedelsutbud blir de en fälla. I naturen förekommer inte sött och fett i samma livsmedel. Men det är just denna kombination som gör bakverk, godis och många efterrätter så förrädiskt goda. I stället för att lyssna till stenåldersmänniskan inom oss och äta så mycket som möjligt tvingas vi att avstå från mycket av detta för att behålla hälsan.

Skulle det vara bättre att äta som stenåldersmänniskorna?
Stenålderskosten innehöll betydligt mindre fett och mycket mer fibrer. Koksalt, raffinerat socker och alkohol förekom inte. Inte heller fanns koncentrerade fetter som smör, olja och margarin.

I en svensk avhandling från 1994 beskrivs matvanor och hälsotillstånd hos befolkningen på ön Kitava i Papua Nya Guineas övärld, där människorna fortfarande delvis lever som våra stenåldersförfäder. Jämfört med de flesta jägar-/samlarfolk äter de dock väldigt lite kött. Trots att 80 procent av de vuxna rökte förekom inte hjärt-/kärlsjukdomar, stroke, och diabetes bland kitavierna. Däremot drabbades de på grund av rökningen av kronisk bronkit, emfysem och andra lungskador. Kroppsvikten var låg. Blodtrycket, särskilt det diastoliska, var betydligt lägre än i Sverige. I Kitava sjunker vikt, BMI och midjeomfång med stigande ålder, medan det i Sverige är tvärtom.

Finns det några nackdelar?
Några direkta risker med att äta som stenåldersmänniskor finns inte, om man till skillnad från våra förfäder alltid har tillräckligt med mat. Däremot skulle det vara omöjligt att försörja hela den svenska befolkningen med stenåldersmat. Det finns varken tillräckligt med vilt, fisk, rötter eller nötter för att vi alla skulle kunna leva på sådan mat. Att äta stora mängder gris- och nötkött i stället för vilt lär inte ha samma positiva hälsoeffekter. Kött från tamboskap är betydligt fetare än kött från vilda djur och har även mindre gynnsam fettsyrasammansättning.

Att övergå till stenålderskost skulle även innebära att sluta äta spannmål och mjölkprodukter. Spannmål och mjölkprodukter är emellertid viktiga näringskällor i den svenska kosten. Att undvika dessa är inte en förutsättning för att äta hälsosamt - tvärtom. Men det gäller att i första hand välja fullkornsprodukter och magra mjölkprodukter. Tar man bort spannmål och mjölkprodukter från den svenska kosten, utan att ersätta dem med andra näringsrika livsmedel finns det risk för att kosten blir bristfällig.

Befolkningen i Kitava hade ett mycket högt intag av kolhydrater, betydligt högre än Medelsvensson. En stor skillnad är att huvuddelen av kolhydraterna där kommer från rötter och frukt, medan vi i Sverige får en stor del av kolhydraterna från bröd och andra spannmålsprodukter.

Anpassningsförmåga - människans styrka
Människan har genom årtusenden brett ut sig på hela jorden och lyckats anpassa sig till mycket extrema förhållanden. Vi är således inte skapta för en typ av diet, utan har möjlighet att livnära oss på många olika sätt. De grundläggande fysiologiska näringsbehoven är i stort sett desamma, men de kan uppfyllas med hjälp av helt olika livsmedel. I vår del av världen är mjölk och spannmål en viktig del av kosten. Att just vi nordbor oftare har kvar den enzymaktivitet som krävs för att tåla större mängder mjölkprodukter även i vuxen ålder anses dock vara en ren slump.

Meddellivslängden är i Sverige idag högre än den någonsin varit, vilket delvis måste bero på att vår kost är relativt bra. Samtidigt drabbar det metabola syndromet - diabetes, högt blodtryck, hjärtkärlsjukdomar med mera - en mycket stor andel människor. Överflödet lockar oss att äta mer än vi behöver samtidigt som vi rör oss för lite.

Elden
Elden, som började utnyttjas för några hundratusen år sedan, blev sannolikt av avgörande betydelse för människans fortsatta utveckling. Genom värmebehandling av kött och vegetabilier kunde hon vidga sitt livsmedelsurval. Hon kunde också effektivare utnyttja näringsämnen i bland annat rötter. Många växter innehåller ämnen som är giftiga för människan. En del av dessa ämnen bryts ned vid upphettning eller urlakas vid kokning. När man fick möjlighet att koka eller steka födan kan man anta att människan fick krafter över för att göra annat än att enbart samla föda och smälta den. Genom rökning fick hon vidare en effektiv metod att konservera kött och fisk.

Kan man äta nyttigt utan att återgå till stenålderskost?
Det går bra att äta hälsosamt utan att ändra sin kost så radikalt som att återgå till stenålderskost. Näringsintaget hos befolkningen i Melanesien stämmer ganska bra med de svenska näringsrekommendationerna, se länk till höger. I olika kulturer kan man med helt olika kosthåll uppnå rekommenderade intag av olika näringsämnen och bra balans mellan de energigivande näringsämnena.

Även med svenska matvanor går det att få ett bra näringsintag, om inte en för stor del av det vi äter är energität och sockerrik mat. Ett första steg är att äta mycket frukt och grönt. Livsmedelsverkets råd om att äta minst ett halvt kilo frukt och grönt om dagen är en god bit på vägen. Om man samtidigt äter mindre tårta, snacks, glass och godis har man gjort en bra investering i sin hälsa. Det gäller också att välja magra mjölkprodukter, fullkornsprodukter och omättat vegetabiliskt matfett, till exempel matolja och margarin.

Livsmedelsverket har gjort beräkningar som visar att det går att äta enligt de svenska näringsrekommendationerna med typisk svensk mat. Detta arbete finns beskrivet i SNÖ-rapporten, se länk till höger, i vilken näringsrekommendationerna har översatts till livsmedel. I det arbetet har man utgått från vanliga svenska matvanor och ändrat så lite som möjligt. Det innebär att det förutom den nyttiga maten även finns utrymme för små mängder av sötsaker och annan "guldkantsmat".



Källa: http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Maten-och-var-halsa/Stenalderskost/